Om att ge beröm och att få beröm

Jag tycker att jag är ganska bra på att ta emot beröm. Tyvärr tycker jag att det är alldeles för sällan som folk i min närhet är lika bra på att ge mig beröm. Men idag har jag fått beröm två gånger, av VDn för hela det här klabbet. Och VDn har ett speciellt sätt att ge beröm. Först och främst sägs det om (i det här fallet mig) till en annan person. Typ; är inte Singelmamman här ännu? (för sjutton klockan var ju säkert bara vid 9-tiden idag) Och sen; jag har en grej jag vill hon ska göra, hon är så himla bra på det. Så när jag släntrade käckt rusade in på kontoret var det cirkus tre personer som berättade att VD ville ge mig ett uppdrag, ingen av dessa tre visste dock vad det handlade om. Så istället stötte jag ihop med VD vid kaffeautomaten som berättade själv. Och jag gick raskt till mitt rum och jobbade. Så jag funderade en stund, läste lite bloggar, åt min frukostmacka och så fixade jag det. Och mejlade VD. När jag sen mötte samma VD igen, vi sitter ju nära varandra, så fick jag veta att jag i princip är bäst på att göra det jag nyss gjort. Och jag tackade. Och tycker faktiskt också att jag är ganska bäst på vissa saker.
Även sånt som inte innebär att dricka champagne.