söndag 31 oktober 2010

Packa träningsväskan

Strax iväg och hänga på låset till träningslokalen. Sen middag med Veronica. Hon är tillfälligt utkörd från hemmet av dottern som ska ha Halloweenparty. Vi ska inte partaja här, bara äta ngt gott och slappa. Idag har jag och äldsta sopsorterat en månads kartonger och plastförpackningar. Jag irriterar mig på att det är så mycket emballage kring allt. Ska prata med Veronica om det ikväll tror jag. Känner att mycket av förpackningarna skulle kunna tas bort. Kommer du ihåg när vi hade pappkartong kring tandkrämstuberna? Det finns säkert fler onödiga förpackningar. Idag, nu för att vara exakt, var jag lite mer sugen på godis, i alla fall naturgodis. Så det har jag ätit lite av. Nu mår jag i och för sig lite illa. Så skönt, då finns det godis kvar en annan dag också.

Köksbordsfilosofi

Äldsta funderar högt och frågar mig plötsligt vad Kineserna, eller rättare sagt alla i Asien, kallar Mellanöstern? Eftersom jag är en kvinna som inte alls tänker snabbt på morgonen i alla fall så tänker jag först på asiaternas svårigheter med bokstäverna L och R. Men nä, här handlade tankegångarna om öst kontra väst. Ländernas placering och att öst är öst för oss men inte i Asien. Jag ska inte försöka återge hela konversationen. Mest för att mina förvirrade inlägg/kommentarer stör.

Sen avhandlade äldsta folkhälsoministerns problem att förklara varför staten tillåter försäljning av alkohol men inte cannabis. När samma minister just sagt att alla droger är skadliga. Äldsta anser att ministern blev riktigt ägd. Själv känner jag att det är för tidigt på morgonen för den här typen av småprat.

lördag 30 oktober 2010

Alldeles nyss

Satt och slötittade på sista avsnittet av Frost, och slumrade till. Gjorde inget för handlingen precis, men jag tänkte att jag skulle passa på att lägga mig. Väntade bara på att yngsta skulle komma hem, och yngsta kom prick den tid vi bestämt. Och nu då, japp, pigg som en spigg. Bara att strunta i sängen, en stund i alla fall. Fast jag tänker absolut utnyttja den extra sömntimmen i natt. Absolut.

Planerna höll

Bilden är lånad från nätet
Så har vi då gått en promenad på knappt en timme. Ivrigt pratande, inte jag, tonåringarna. Jag har skavsår i
 öronen. Nu är jag naturligtvis inte alls sugen på godis. Så dumt. Men jag har kramat Sus och jag har äntligen träffat Hjärtat! Sus hjärta alltså. Och det är ingen idé att bli förvånad, han verkar nästan lika fantastisk som Sus. Nä nu ska jag försöka tvinga i mig lite godis, funkar det inte så låter jag väl bli. Vinet behöver jag visst inte tvinga i mig.

När jag gräver kommer jag inte så djupt

Kan vara fel på min grävteknik, men jag grävde och grävde och grävde igår kväll. Inte sjutton kom jag fram till något ändå. Försökte förstå mig själv, förstå annan, få annan att förstå mig. Förstår du hur svårt det var? Idag är jag urlakad, så jag och tonåringarna tjyvstartar deras höstlovsvecka idag med att inte göra någonting. Klart vi har planer för resten av dagen, vi ska ta en promenad och vi ska köpa godis. Jag känner starkt att vi kommer att klara av båda planerna. Om inte annat för att det är en bit att gå till affären som enligt tonårssonen säljer bra och billigt lösgodis.

För övrigt kan jag meddela att det är väldigt irriterande att vakna tidigt som en uggla av att vara kissnödig och att en låt mal på i huvudet. Och inte vilken låt som helst, nä en reklamlåt naturligtvis. Du vet den där; "Tack Lisbet Bengtsson för att du har betalat din tv-licens..."

fredag 29 oktober 2010

Hade jag frågat?

Sitter och jobbar med lite statistik. Vilket betyder att allt som bara kan distrahera mig får företräde. Inklusive följa envis blomflugas flygturer. Plötsligt dyker ett nytt webbfönster upp med följande text;
BidRivals är tillfälligt off-line.
Alla auktioner har avbrutits och kommer att återupptas så snart vi är on-line igen. Alla lagda bud har sparats.
För att det ska vara rättvist för alla användare är BidRivals system utformat så att det automatiskt går i off-line-läge när vi utför systemunderhåll, har avbrott på Internet eller andra tekniska problem.
Vi beklagar besväret och gör vårt bästa för att systemet ska vara on-line igen så snart som möjligt.

Vänliga hälsningar
Bidrival Teamet

Ja jösses som jag undrade.

Ja men då får det bli så

Sitter och pratar med yngsta i går kväll igen. Frågar vad jag ska blogga om. Du kan ju blogga om mig! Att jag är bra, bäst. Yngsta skrattar. Jag säger att det har jag redan gjort och läser upp vad jag skrev igår om muffins, ta hand om disken och smyckena. Ja, men du kan ju utveckla det lite! Det gör jag gärna, berättar att ett ilsket utbrott jag hade tidigare i veckan inte alls borde ha ägt rum*. Jag trodde att yngsta inte ägnat någon tid till en hemuppgift, och så visade det sig att det har yngsta visst gjort, och vilket resultat sedan! Ett reportage skulle skrivas och är skrivet. Och är väldigt bra, med faktaunderlag, en intervju och en slutledning där sista meningen också är rubriken. Ja och naturligtvis är jag helt opartisk, men djäklar vilket bra arbete som yngsta gjort.

*Jag och yngsta har en stor förbättringspotential när det gäller vår kommunikation. Jag ska absolut lära mig att lyssna bättre.

torsdag 28 oktober 2010

Rosa-, blå-, bruna-, gröna-, svarta- eller andra färgband

Näpp, jag gillar inte tv-galor. Eller livegalor för den delen heller. Däremot gillar jag att skänka pengar till ändamål jag tror på. Till exempel Amnesty. Jag har också köpt några saker i rosa, för att jag behövde dem, disktrasor och en diskborste. Jag har skänkt saker till sjukhusen för att barn med cancer ska få möjlighet att ha ett så normalt liv som det bara går när de tvingas vara på sjukhus under en lång tid. Jag skänker pengar till cancerforskningen oavsett hur många galor de ger. Jag tycker det är sorgligt att galor behövs för att folk ska skänka pengar.

Hem och laga mat

Undrar om jag kan få användning för månlandaren. Som jag och min tvillingsyster visst kallade denna Moulinex för när vi var mindre. Skulle ju kunna riva lite morötter förstås. Men vad ska jag ha till? Jag är sugen på omelett, tror att tonåringarna också får vara det. Vad ska du äta ikväll?

Inte ännu men vem vet hur länge till

När jag skiljde mig från barnens far fick jag en present av min allra bästa vän A. En present som jag ännu inte behövt använda. Men nu börjar jag undra hur länge till den får förbli oupppackad...

Hosta

Yngsta hostar värre än en lungsjuk. Känns det som. Och känslan från när mina tonåringar var små kommer över mig igen. Båda hade krupp, äldsta astma och den yngsta fick kramp och blev utan syre vid dryga halvåret. Jag ryser än i dag när de hostar och är förkylda. Yngsta får vara hemma från skolan idag med. Gårdagskvällen var så mysig, den lilla stund jag var hemma. Var på ett jobbmöte och hann precis hem innan lilla närbutiken stängde så jag kunde köpa mjölk till kalvarna hemma. När jag genomblöt, trots den extremt korta promenaden från affären och hem, öppnar dörren till lägenheten möttes jag av en väldoft utan dess like. Tonåringarna har bakat chokladmuffins åt mig, som jag ska ta med till jobbet idag. Det är jag som ansvarar för fikabrödet! Med ytterst stor möda lyckas jag låta bli att smaka dem.
Dessutom, d e s s u t o m! hade mina underbara tonåringar stoppat in allt som skulle in i diskmaskinen och även satt på den. Gullungar. Sen satt yngsta och jag och pratade, och pratade, mest yngsta faktiskt. Och så tog vi kort på de fina smycken yngsta gjort som jag nu ska försöka sälja på jobbet. Visst är de fina?! Men vi är lite osäkra på priset. Antingen kan man få köpa både armband och halsband. Eller var och en för sig. Får fundera under dagen.

onsdag 27 oktober 2010

Jag tänkte

Men alltså, det är ju jätteöverreklamerat att tänka. La mig tidigt ikväll visserligen med datorn, men ändå. Tänkte att om jag redan ligger, alltså har gjort halva gå-och-lägga-sig jobbet i tid så skulle jag också sova i tid. Men, hur tänkte jag då? Jag är ju fortfarande vaken. Bra jobbat Singelmamman.

Absolut en av MINA bloggar!

Hur hittar jag en blogg och varför börjar jag läsa just den? Det absolut vanligaste sättet är via en kommentar, antingen hos mig eller hos någon jag redan följer. Ibland  räcker det att titta på bloggen för att känna att här vill jag stanna. Och HÄR har jag stannat. Och som många av er vet, har jag besökt bloggerskan både bokstavligen och bildligt och själv fått besök. Det enda jag inte är nöjd med är att hon bor så långt bort. Fru Venus! En av de roligaste, klokaste och alldeles generösaste människor jag känner! Och en fantastisk vän! För att inte tala om vilken fantastisk Ålandsambassadör hon är! Hallå du som bestämmer i Ålands kommun, du borde ta vara på en sån fantastisk resurs.

Nä men oj då...

Så det kan gå. Det blev träning idag igen. Istället för i måndags. Nu är det verkligen ingen ordning och reda på Singelmamman. *suckar* Gör några smileys, fast jag orkar inte googla fram några snygga på bild så du får tänka dig dem.

tisdag 26 oktober 2010

Här sitter jag och jobbar som om livet inte bestod av annat!

Herrejösses så produktiv jag varit efter lunchen! Tack så hemskt mycket Veronica för det! Vilken energi jag fick! Sån tur att du kommer hem till mig och tonåringarna på söndag! Gissa om jag ska tanka energi då! (noterar här att jag visst använt mig av utropstecken lika flitigt som bonden gödslar åkern på våren) På väg tillbaka från lunchen höll jag på att bli stående i parken, i solen, men tack och lov för min oerhört goda disciplin (och att jag var kissnödig) så gick jag till kontoret. Det kändes nästan som vår i luften, och jag tog av mig vantarna.

God morgon!

Nu blir det träning. Sen får vi se, om det är en god morgon. Men det blir en god lunch! Jag har en dejt med Medelålders och tjockast... som jag verkligen längtar efter att få träffa! Finns det något du ser fram emot idag?

måndag 25 oktober 2010

Nu ger jag mig

Nu kan jag skriva fast jag vet inte hur!

Nästa inlägg

Om nästa inlägg ser konstigare ut än vanligt är det bara äldsta som försöker hjälllpa mig att skriva ett inlägg. Vi (ja, VI) gör det genom att logga in och skriva som på datorn. Själv biter jag ihop och går och lägger mig. V A R F Ö R kan inte tekniska saker funka direkt och utan en massa tjafs. *muttrar*. Och varför har alla ni andra:
a) stenåldersmobiler som i bästa fall kan användas till att ringa med
b) ajfånar
c) HTC men ingen aning om hur de funkar

Det där politiska

Hör du äldsta. Kan du ta och strunta i det politiska mötet nu. Din mamma sitter här med en sprillans ny mobil och behöver all hjälp hon kan få. Masa dig hem nu, det är för sjutton fyra år kvar till nästa val.

Tids nog ska det funka men just nu är jag mest frustrerad

Sitter med min nya jobbmobil, HTC Desire som i nästan allt är helt självlärande och självjobbande. Det sista hoppas jag väldigt mycket på. Jag vet nu hur jag kan lyssna på radion, kolla på Internet, synka min jobbmejl (fast det funkar inte för vi har fel här på jobbet just nu). Men jag har inte en aning om hur jag gör för att jag ska kunna ringa, eller kolla sms. Än mindre skicka sms. Så snälla du kan väl skicka ett sms till min jobbmobil, så kanske jag kan hitta den funktionen. Jag vet att det kommer att lösa sig ikväll när jag sätter telefonen i min äldsta tonårings händer, men jag skulle bra gärna vilja kunna fixa det själv.

Jag har inte heller fattat hur jag ska kunna göra ett inlägg här på bloggen. Men visst är väl tålamod en dygd? Och sånt har jag ju verkligen gott om. Eller kanske ändå inte.

Också en av mina bloggar

Faktiskt den andra bloggträffen i mitt liv. Med en bloggerska jag läst länge, och som jag hade hittat via hennes systers blogg. Nilla! Som jag hade en otroligt rolig eftermiddag med, och snart ska träffa igen. Nilla som fortfarande är väldigt lik den bild hon har på sig själv i bloggen. Som har en fantastisk humor och ett fantastiskt mod. Det krävs mod att säga ifrån, att stå upp för sig själv och andra och att utmana sina rädslor. Och som har ett stort, stort hjärta. Det enda jag skulle vilja ändra på hos Nilla, är att hon flyttade närmare mig. Det är inte ok att vi ses med fem månaders mellanrum.

söndag 24 oktober 2010

När det händer som inte får hända

Läser hos Malde, en bloggerska jag träffade för två veckor sen. Det är tragiskt och jag kan inte för mitt liv förstå vad hon och hennes familj går igenom nu. Malde, jag tänker på dig och skickar dig en kram.

Konstigt

Fredag och lördag kväll har jag inte kommit i säng förrän efter midnatt. Och upp tidigt dagen därpå. Men nu, ikväll är jag jättetrött, orkar knappt sitta upp i soffan. Så konstigt. Jag hoppas jag orkar upp imorgon för att träna och gå på möte. Imorgon kommer tonåringarna igen, skönt.

På väg igen

Nu går resan norrut. Och nu är vi bara tre igen. Vi har haft så kul, så gott och så avspänt som det blir när man får träffa vänner från förr. De år som gått gör inget, vi fortsätter där vi var senast. Jag är hungrig, konstigt nog, det har jag inte varit under hela helgen, så jag antar att jag svullat så mycket att magen nu kräver samma kontinuitet på näringsintaget. Det får bli en tuff och mager vecka.

lördag 23 oktober 2010

IKEA-land fem kulturtanter på vift

Är man i gränslandet Småland/Skåne är IKEAmuseet i Älmhult ett måste! Trevlig personal och hela sortimentet från 40-talet. Nu är det lunch med vin på IKEAs varuhus. Dagen till ära har de Familyerbjudande med både förrätt och huvudrätt. Mina tantkompisar äter efterrätt också. Men inte jag. Fast det beror helt och hållet på att jag inte orkar. Nu ska vi dra vidare och handla middag. Och det blir nog något lätt, typ godis, vi är lite väl mätta för att komma på något annat.


Det enda vi Stockholmare är lite missnöjda med är vädret, men som en smålänning sa här; regn och rusk är ju typiskt för oss. Och det är klart att vi är glada att vi får se hur det är i landskapet.

fredag 22 oktober 2010

På väg i en vit SAAB

Med L och A i den dubbdäcksförsedda bilen är vi nu på väg. Tydligen ska vi så småningom landa i Skåne inte Småland som jag trodde. Men å andra sidan vet ju inte chauffören heller vart vi ska. Men det ordnar sig när vi kommer fram. Jag är mest sugen på champagne. Och så har L lovat att vi ska kopplal ihop våra sovsäckar om det är kallt. Snart kan du vinka till mig, Realisten.

Mina bloggar

Jag kan ju inte säga mina bloggar egentligen, de är ju inte mina. Inte mer än att jag har dem i min lista på läsvärda betraktelser över vardag, samtid, jazz, barn, män, människor, svärmödrar, jobb, avsaknad av jobb, semester, avsaknad av semester. Kort sagt det som kallas livet. Och de är alla väldigt bra och har följt med mig länge. Först ut är den jag följt längst, långt innan min egen blogg fanns, ens som ett streck på ett vitt papper. Jazzälskande Lilla Blå. Thåströmsfantast, Köpenhamnsförskingrad med stenkoll på de bästa ställena där en kall bajer serveras, som låter Pål Pommacs visdomsord spridas över bloggvärlden, som ger oss Farbror Göstas Horoskåp och mer swing i livet. Puss på dig!

torsdag 21 oktober 2010

Ja men då så

Polisen i Malmö uppmanar utsatta grupper, mörkhyade män och kvinnor, att undvika mörka platser och buskage. Jaha, det måste ha varit väldigt mycket blommor och mörkt i den lägenhet där det senaste mordförsöket inträffade.

Halva dagen

Första halvan var mycket produktiv. En maskin tvätt igång och iväg och träna. Iväg till en gammal fabrik som nu byggs om till bostäder. Verksamhetsplanera och lunch ihop, vi de fyras gäng. (Inga övriga jämförelser)
Tillbaka till jobbet och nämendetvardåsjälvasjutton! Jag glömde arbetslusten där i den gamla lokalen. Ja så kan det gå. Nu blir det att jobba på rutin och halvfart. Kanske jag kan pigga på mig lagom för att gå hem, men inte riktigt direkt hem. Ska träffa A för en stunds snack och lite vin. Sen hem, och packa väska.

Verksamhet

Idag ska Singelmamman verksamhetsplanera.

onsdag 20 oktober 2010

Syndabock

Lite blodtrycksmedicin och en knäckemacka, soffan och slötitta på tv. Håller på att få tuppjuck på Arga Snickaren. Inte på själva snickaren, men på mannen i familjen han är hos. Den mannen har i lagt all sin oförmåga i byggandet på sin fru/sambo som spelat bort nästan en halv miljon kr. Han har tagit hennes spelande som ursäkt för att inte göra något! Jag är imponerad över Arga snickaren hur han tar fram och visar upp familjens verkliga problem. Attans bra. Undrar om han har lust att komma hit och fixa en liten toa, lite lampor, lite småfix, en hall och ett kök? Fast jag har ju inte börjat någonstans, och platsar väl inte in i det där programmet. Det är väldigt synd.

Vi fick inte snö eller regn så jag och Sus kom iväg på vår kvällspromenad, 6 km i närhooden. Vore all träning så kul så skulle jag nog behöva gå på avvänjning! Tack och kram Sus!

Om att ge beröm och att få beröm

Jag tycker att jag är ganska bra på att ta emot beröm. Tyvärr tycker jag att det är alldeles för sällan som folk i min närhet är lika bra på att ge mig beröm. Men idag har jag fått beröm två gånger, av VDn för hela det här klabbet. Och VDn har ett speciellt sätt att ge beröm. Först och främst sägs det om (i det här fallet mig) till en annan person. Typ; är inte Singelmamman här ännu? (för sjutton klockan var ju säkert bara vid 9-tiden idag) Och sen; jag har en grej jag vill hon ska göra, hon är så himla bra på det. Så när jag släntrade käckt rusade in på kontoret var det cirkus tre personer som berättade att VD ville ge mig ett uppdrag, ingen av dessa tre visste dock vad det handlade om. Så istället stötte jag ihop med VD vid kaffeautomaten som berättade själv. Och jag gick raskt till mitt rum och jobbade. Så jag funderade en stund, läste lite bloggar, åt min frukostmacka och så fixade jag det. Och mejlade VD. När jag sen mötte samma VD igen, vi sitter ju nära varandra, så fick jag veta att jag i princip är bäst på att göra det jag nyss gjort. Och jag tackade. Och tycker faktiskt också att jag är ganska bäst på vissa saker.
Även sånt som inte innebär att dricka champagne.

Tack

Vill bara säga att ett samtal nu på morgonen fick mig att må bättre. Tack för att du ringde.

Kan vi få uppehåll till kvällen kanske?

Idag hade jag hoppats, och hoppas fortfarande på att vädergudarna ler, eller åtminstone är något sånär glada ikväll. Jag vill ta en promenad med Sus! Det var ju evigheter sen. Och ingen av oss vill promenera i regn. Jag funderar på vad de hade hoppats få se de som sökte på: hamster och  fettknöl och hamnade hos mig. Att någon/några också sökt på Singelmamma är ju mindre förvånade för mig och antagligen för dem antar jag. Och alla läsare i Egypten? har de installerat Googles översättningsverktyg tro?

Många frågor, jag tror att jag tar itu med funderandet efter träningen.

tisdag 19 oktober 2010

Lycka är:

Att:
hitta en bit choklad med mandel/salt som yngsta tonåringen lämnat till mig
känna att jag hunnit med allt jag skulle göra under dagen (ok en viss inbillning behövs här också)
byta blöta skor och strumpor mot fårskinnstofflor
ta på mig tjocka, bästa, varma tröjan, fådd av äldsta tonåringen
hinna hem till favvoprogrammet, Desperate Housewife
ha en träff med någon som tipsar om ett tänkbart nytt jobb
tänka tanken på ett nytt jobb
tänka på kommande helg
få en tallrik hemlagad köttgryta till lunch av en arbetskamrat

Full ös medvetslös

Inte riktigt så illa men attans så mycket som hinner hända på bara några timmar. Och bästa Å här på kontoret är förkyld och hemma så idag får jag rycka in och göra en del av hennes jobb. Jag som är van att det är tvärtom. Ikväll ska jag dricka champagne. Fast nu är det lunch, och idag ska G bjuda mig på god köttgryta som hennes man gjort.

Nu är goda råd välkomna

Idag blir det ingen träning. Jag måste jobba. Hur sjutton är en person funtad som kommer på att lägga ett möten kl 8 på morgonen? Det är en sak att träna så tidigt, men att fatta beslut på morgonen, inte min kopp av te kan jag säga. Och knappast mitt glas av champagne heller. Skyll er själv på mötet, en morgontrött Singelmamma är lika glad som en lejonhona som vaktar sina små ungar. Mitt hopp står nu till att jag är hemma på söndag kväll, och kan träna. Det kan ju vara så att jag faktiskt är hemma på söndag kväll men att jag är för trött efter helgen. Nä nu måste jag iväg till det där skojiga mötet. Tjoho!

Jag skulle kunna ge dig en uppdatering på te fronten också

På den fronten intet nytt. Jo sörru, jag kom ihåg te när jag gick in i den lilla närlivs vid möteslokalen ikväll. Affären ståtade med fyra! hyllor kaffe av olika sorter. Och en hylla med te i påse, en hel hylla med Earl grey i påse. Sorgligt. Så det blev svart te, men det var ok. Äldsta kom hem en stund också, dock inte på te. Skulle bara hämta lite saker att ta med till sin pappa. Men ändå, jag fick en varm kram.

måndag 18 oktober 2010

Sen kväll

Idag blir en lång dag. På många sätt. Tonåringarna går till sin pappa, det är mdag, jag har ett kvällsmöte som börjar 18.30 och jag kommer tidigast hem 21. Jag hoppas innerligt att jag kommer ihåg att köpa grönt te under dagen. Annars blir det en sur Singelmamma som lägger sig. Kan jag få lite hjälp med kom-i-håget kanske?

Men nu börjar vi med lite träning. Är du redo?!

söndag 17 oktober 2010

Så mycket bättre för dem men sämre för mig!

Såg nyss en trailer om ett program som börjar nästa lördag. Jag höll på att svimma, av chock. Lill-babs, Plura, Di Leva och flera jag inte fick koll på ska sjunga varandras sånger. Vem i hela fridens dar har kommit på en så korkad idé? Det värsta är att jag tror att det blir en succé. Och då ligger det nära till hands för mig att fråga; kommer du att kolla på det programmet och varför?

Chokladchock

Äldsta var med på chokladmässan, övertalad av yngsta tonåringen som konstaterade att det inte skulle vara samma sak utan sällskap av äldsta.Två timmars nästintill konstant chokladätande fick oss lite ner för räkning. Men det vackra kvällspromenaden från Djurgåden till City gjorde oss pigga igen. Nu har vi mumsat i oss lite rester, jag fräste kräftstjärtar i chili och vitlök. Attans vilken skjuts det var på dem! Balkongen är höstrustad, pelargonen åkte ner i källarförådet i år igen. Och mitt vackra syrenträd är inbäddad i kartong, plast och värmande frigolit. Hoppas den klarar sig ett år till. Summa sumarum, en väldigt avspänd och skön söndag.

Fiskfjäll på golvet och fel te

Det blänker på mitt köksgolv och jag undrar varifrån fiskfjället kommer. Men det visar sig vara en halv pärla. Det förstår jag bättre. Mitt gröna te är slut och jag kan tyvärr bara skylla avsaknaden av te på mig själv. Sånt är trist. Tar lite av det svarta te jag har hemma, som äldsta tonåringen säger "mitt te". Trots att jag knappt sett en tekopp i äldstas hand. Äldsta är för övrigt uppe nu, och har deklarerat att jag och yngsta får åka på chokladmässa själva. Jag förstår att det har varit mycket i veckan. Det kan lätt bli så här hos oss (mig). Jag tror att det är ett lugnare tempo hos pappan. Trots att det finns en treåring i det huset. Kanske vi alla tre skulle lägga oss i soffan och ordna en chokladmässa hemma istället? Men det är nog inte den typen av lugn och ro som äldsta vill ha. Jag ska nog ändå kolla.

När det rämnar

En väldigt god vän har precis börjat gå i parterapi med den äkta hälften. När jag hör om deras vedermödor låter det inte som att försoning och "hitta-tillbaka-till-varandra" är lösningen. Snarare tvärtom. Men min vän är stark och då blir partnern svag. En förskjutning har skett, som verkar vara vanligt, och då kommer också dumheterna. Jag lyssnar och svarar så gott jag kan.

lördag 16 oktober 2010

Nä jag är inte pigg

Nu har stora systern gått hem. Och allt är fixat och diskat och maten uppäten och den goda kolapajen slut och Estrellas nya ringar som ingen av oss ätit tidigare är jättegoda och jag längtar efter att få sova men också efter mer godis! Har visst fått ett sån där sockerchockberoende. Terrakottautställningen var jättefin, min styvfar förbannad av och till, men mest trött och min mamma bar martyrvimpeln högt. Jag har varit igång sen 9 i morse och nu har batteriet visst tagit slut.

Imorgon, då du, då är det en ny dag. Anteckna det. Chokladmässan ska besökas, balkongblommor ska tas om hand och det är allt. Kanske jag måste börja med att gå upp ur sängen även i morgon. Det känns just nu som mindre lockande. Men kanske jag ändrar mig under natten. Sov gott!

Att komma sent

Nästa bloggträff ska jag också vara med från början. Jag hann ju knappt prata med någon! Och jag har fortfarande nollkoll på alla som var där. Tack söta Elina för att du körde oss tanter hem... ehum visst nä det är bara jag som är tant i det gänget. Ting, Sus och jag. Nu ska jag gå och sjunga för tonåringarna. Det räckte inte med att  bara säga god morgon. Här krävs tuffa tag.

Det är en strålande dag i huvudstaden! Och vi ska bland annat gå på Östasiatiska museet och se terrakottautställningen. Nä, nu sjunger jag upp mig!

Helvete

Jag borde verkligen sova och inte ligga och läsa bloggar. Kom hem tidigt, nåja, och nykter, ehum nåja, från bloggträffen som var speciell. Träffade någon jag trodde jag kände och ja jo vi både kände nog att vi kände varandra, trots alla olikheter. Heja Brynäs, eller... hur var det nu igen Singel... :-) Men vi ska gå på hockey tillsammans och ha vårt kundvagnsrejs på Klippet. Ting som jag nästan träffat tidigare var precis som jag trodde. Alltså trevlig. Men, och förlåt alla andra bloggisar, men middagen med mina tonåringar, Suzan och Elina, den var snäppet bättre. Men så är jag ju oerhört partisk där i tonårsbedömningen också.

fredag 15 oktober 2010

Plötsligt händer och vänder det!

Det är svårt att få i sig mat när jag har både lätt illamående och lite lätt huvudvärkskänning. Om nu den där lilla skitviruset som troligtvis bor i min kropp kunde:
a) dunsta och försvinna utan att lämna spår
b) ge sig tillkänna och däcka mig ett par dagar

Det här läget, inte sjuk men hängig är så enerverande. Mitt i det här så känner jag att "nä men satan, det här livet är kanske inte så dumt ändå", och ikväll ska jag få träffa ett gäng fantastiska människor! Två har jag träffat tidigare, en har jag sagt hej till tidigare, en har jag nästan träffat tidigare, en är jag kompis med på Facebook men aldrig träffat IRL och några följer jag via deras bloggar. Förstå så kul det blir. Men innan dess ska jag och tonåringarna bjuda Suzan = Ett dussin pannor på Tacos. Och den mest fantastiska kolapaj som finns.

Och så har jag hittat ett uppslag till en överraskningspresent! Det är jag mest nöjd med.

Slut

Singelmamman är trött på sig själv. Redigt trött. Meddelas endast på detta sätt. Träningen gjorde inte den nytta jag förväntat mig. Så nu sätter jag mitt hopp till kvällen och helgen. (Kan jag ha "bloggträffbaksmälla" rent av? Efter förra helgen?)

Nytt koncept

Jag ger blanka f-n i att låtsas. Det är morgon, inte särdeles god, jag vaknar väl som vanligt vid typ lunch och sen ska jag gå hem från jobbet. Frågor på det? Nä trodde inte det heller. Så då kör vi väl igång den här dagen som kallas fredag.

torsdag 14 oktober 2010

Simultankapacitet med bonus

Missade kvällspromenaden med Sus, helt och hållet på grund av den krånglande magen. Trist, men hon och jag ses ju imorgon på det här! Mona har fixat allt. Det ska bli fantastiskt skoj. Och du, om du är osäker på om du vågar hänga på... Jag känner bara en av dem som kommer imorgon, men jag har träffat så många bloggisar nu så jag vet att det är fantastiskt kul! Så häng på, om det inte är försent att boka in dig på mat, i så fall kan du göra som jag. Kom senare.

Ikväll har jag utvecklat min simultankapacitet, bakat och tittat på tv. Gick ju lysande. Tänk att jag inte tänkt på det tidigare, att datorn kan hålla mig sällskap i köket när tonåringarna lyser med sin frånvaro.

Och så uppdatering på pinsamhetsskalan: Jag är pinsam när jag... typ bara är. Mina tonåringar kan sjunga falskt, vara enformiga i sina kommentarer, skutta som femåringar och i min värld är det typ super über pinsamt. Men nä. Jag måste komma på vad det är som gört...

Håll i hatten och mycket små barn

Det blåser utanför mitt fönster, allt som finns på marken blåser rakt upp i luften. Och far förbi mitt fönster. Hoppas att dagisbarnen hunnit gå in.

Våffeldags på ett annat sätt

Nä inte favorit i repris och absolut inte så här tidigt på morgonen. Snarare, oskön stund på toa. Och nä jag hade inte med något att läsa den här gången heller... Jag har alltså inte lärt mig någonting, vare sig att låta bli mjölkprodukter eller att ta med litteraturen in på toan.

onsdag 13 oktober 2010

Våffeldags

Kom med ett tåg tidigare från Västerås i eftermiddag. Så jag hann handla till helgen, och blev sugen på våfflor. Tur att tonåringarna inte var svårövertalade. Efter ett högtidligt löfte från min sida att inte vara ett dugg pinsam följde de sen med mig ut på en kortare promenad. Hade tänkt få med dem till Sus, men det gick inte och jag var nöjd med en minipromenad. Och jag gjorde lite hoppsasteg! Men ett tips. Om du inte har tonåringar ännu, gör inte hoppsasteg på en genommörk gångstig utan andra människor i närheten. DET ÄR BARA SÅ HIMLA PINSAMT!

Gurkor, nä tack inte jag

Uppe med tupp och allt och trallande glad. Igår satt jag uppe en stund med sonen och tittade på Jackass. Jag kan bara säga att jag är glad att min son hellre sitter och snackar hål i mina öron. När mannen med skinkpiercingen dök upp då gick jag.

tisdag 12 oktober 2010

Se så, i säng nu!

Eftersom jag ska ut med SJ imorgon vill jag vara utvilad. Inte alltid säkert att den dejten går smärtfritt. Men vad kan gå fel på en timmes resa? Spårar ur? Möjligtvis jag. Men nä nu ska vi inte måla något på väggarna, absolut inte fan i alla fall. Men trots det, I´m out of here, Nu. Sov gott.

Du som bor i Västerås, vad gör du i morgon?

Jag ska iväg och utblida lite folk imorgon. Ända till Västerås. Så du som bor i Västerås och vill fika bort en stund på em kan väl höra av dig här så försöker vi få till en träff.
Du som bor i en annan del av landet men tänker; attans jag vill också till Västerås och fika med Singelmamman, häng på vet ja! Men skriv det här i så fall så jag vet. Om du inte råkar ha mitt mobilnr, då kan du messa mig. Bra va!?

Hur mår jag idag?

Det är ju verkligen omöjligt att svara på den frågan så här tidigt. Men jag har träningsvärk (!) i magen. Se där alltid något positivt av gårdagens toasittning. Jag får nog känna efter och återkomma. Men till dess.. God morgon och ha en fin dag.

måndag 11 oktober 2010

Som efter stormen eller strax innan

Magen har helt plötsligt blivit helt lugn. Känns inte alls orolig. Det är bra det, för det betyder att jag går och jobbar imorgon, och kanske det blir lite träning också. Men nu, sängen kallar och jag lyssnar, för en gång skull.

Ut och gå

Ska ta en kvällspromenad med yngsta tonåringen. Magen känns inte helt ok ännu. Men vi ska inte gå långt, bara till OKQ8 och hämta ett stort brev. Utan avsändare, och jag blir ju så himla nyfiken av sånt att jag måste iväg och hämta det.
Håll tummarna att magen sköter sig.

Statistik

Försöker få reda på lite statistik här och ser att de Egyptiska läsarna är ganska många.
Sverige 1 060
Finland 69
Egypten 60
Åland 34
Spanien 19
Tyskland 13
USA 11
Brasilien 10
Norge 9
Storbritannien 3

Så här ser det ut, unika läsare en månad. Var bor du som läser detta?

Fel leverens

Vaknar tidigt, oväntat, med lite feber! Ännu mer oväntat. Och fullständigt meningslöst. Ligger kvar i sängen och tänker att det ska gå över av sig själv om jag vilar lite. Bestämmer att jag ställer in dagens träning. Kroppen börjar vakna, på ett mer obehagligt sätt. Jag masar skuttar in på toan. Och blir förbannad över att jag glömde ta med mig en bok. För hej och hå så länge jag blir sittande där. Och så kul det är att läsa tvättmedelsförpackningen för trehundraartonde gången. Inte.

Nu är det soffläge och dagens andra kopp te. Kanske jag kan ta något litet att äta ikväll när tonåringarna är hemma.

Ärans den som äras bör!

Tröttheten som låg som en våt vante över mig på lördagmorgonen försvann ungefär när jag fick champagne, det vill säga redan vid åttatiden på lördagsmorgonen. Det är absolut inte något fel med champagnefrukost, kanske lite mindre GI än vanligt, men det skulle och andra sidan inte bli en vanlig helg heller.

När båten anlände Mariehamn föreslog jag för de andra tjejerna att vi skulle busa lite med Fru Venus. Vi övertalade en tullare att spana på henne medan vi gömde oss. Och han var med på noterna.
- Nu går hon fram och tillbaka, hon verkar nervös, nu går hon ut, nä hon kommer tillbaka, nu ringer hon (och våra telefoner började ringa, en efter en) nu går hon ut igen, hon ser lite stressad ut. Tulltjänstemannen var pålitlig och berättade exakt vad han såg. Precis då fick Osloskånskan nog och tyckte att vi varit elaka nog så vi sprang fram. Och möttes av; herre jösses! En knallvit limousine med tillhörande chaufför och en prinsessliknande rosa Mollamaja med en bricka med rosa bubbel, stod och väntade på oss! Halva Mariehamn gjorde stora ögon. Vi åkte till Salt där vi bjöds på ännu mer röd dricka och chokladtryffel! Hem till Fru Venus och en fantastisk sallad och Fru Venus "eget vin" och lite "lära-känna-nya-familjemedlemmen-Totsie". I mitt fall kan jag säga att det är en ren njutning att ha en 10 veckors kattunge klättrande på benen, oavsett hur många klor hon använde. Men det är klart, jag hade ju jeans på mig.

Efter lite! prat bar det så iväg till Mariebad. Och förutom rutschkanelopp, krokodilfajt *, bubbelbadande, några som envist sög av norrmän, stjärnhimmelskådande och snacks med vin/cider/öl så hann vi med att ångbasta oss och prata, prata, prata och prata. Och vi alla fick rum, fick ta plats, fick höras och det kändes så rätt! Sa jag att vi pratade?

Efter tre timmar blev vi hämtade av chauffören igen, och middag. En burgundisk gryta gjord av Fru Venus man, en fantastiskt god gryta. Och till det vin, mer vin och ännu mer vin. Vid ett- två tiden (beroende på vilken tid vi tittade på Svensk/norsk eller finsk) var vi alla mätta, glada och übertrötta så då blev det godnatt. Totsie hade då slocknat i mitt knä och gick knappt att flytta på.

På söndagsmorgonen bjöds vi på en brunch bättre än bästa femstjärninga hotell, grillade korvar, stekta champinjoner, stekta tomater, äggröra, bacon, ostar, skinka, gurka, två sorters bröd, varav ett jag trodde var Helvetes bröd, (det var bara en felhörning, skulle vara Åländsk hemvete),  och annat smått och gott. Fru Venus lassade sen in oss i bilen och tog oss på en sightseing i och kring Mariehamn. Sen blev klockan tyvärr så mycket att vi var tvungna att säga hej då. Fru Venus fick dock rycka in och förklara att vi visst skulle med, trots att vi inte fanns med på bokningen, men våra biljetter var betalda. Allt löser sig.

För mig som haft förmånen att lära känna Fru Venus kan jag bara säga att maken till vän får jag leta efter! Maken till fixare, maken till överraskare, maken till; alla är välkomna till mig! får man leta efter!

Tack så hemskt mycket Fru Venus för att du gjorde helgen möjlig och för att du gjorde helgen så speciell! Det här var inte sista gången, det här var början på en väldigt god tradition! Jag är säker, jag kommer tillbaka! Kram bästa vännen!

* Fru Venus kastade sig över en skumgummikrokodil** Du som vill se helgen i bilder klicka här! 
*** Du kan inte hitta en bättre förespråkare för Åland än Fru Venus! Jag hoppas att kommunen får reda på det och anställer henne somÅländsk  ambassadör.

söndag 10 oktober 2010

Jag visste det. Men ändå!

Jag kan bara kapitulera för det som bloggandet har gett mig. Hur otroligt mycket skoj och många trevliga människor jag har lärt känna. Helgen har varit helt fantastisk! Osloskånskan, Knasterfaster och Shamrock, Vilka tjejer! det känns som vi känt varandra i minst tio år. Den här helgen har varit så lång och samtidigt så kort. Sömnen har inte legat i fokus och visst kunde helgen kanske innehållit några fler timmars sömn men trots det så är jag laddad inför kommande vecka, och hela hösten. Jag har laddat batteriet med så mycket energi att det räcker och blir över. Det är lätt att det blir lite väckelsemötekänsla över superlativen men de här tjejerna ger så mycket och vi är redan igång med att planera nästa träff. Och nästa, och nästa! För det här är bara första gången och absolut inte sista! Tack bästa vänner! Jag är otroligt glad att jag fått lära känna er!

lördag 9 oktober 2010

Jag kan inte säga god morgon

Inte så att det på något vis är någon ogod morgon men jag är bara så vansinnigt trött.Jag gick ju och la mig alldeles nyss. Nu ska jag fixa kaffe till tjejerna, själv är jag för trött för att orka äta eller att dricka något. Om en timme tar vi Osloskånskans bil och åker mot båten, där ska vi möta Shamrock. Fru Venus, du vet väl att vi är på gång nu!

fredag 8 oktober 2010

Vem bjöd John Blund?

Attans så trevliga tjejer! Men det visste jag ju på en gång. Knasterfaster hittade mig och Veronica (medelålders...) på en gång vid ringen. Trots att det var lika mycket folk på centralen som om hockeylandslaget varit där efter ännu ett VM/OS guld. Helt hysteriskt var det. Och helt hysteriskt att Veronica kom för att säga hej, och hej då. Krya på dig vännen! Knasterfaster är precis så som jag trodde och alltså jättetrevlig. Väl hemma så visade jag att jag gått värdinnekursen och bjöd på vin. Och på slaget 18, eller ja bara lite grann över, ringde det på dörren och bästa Osloskånskan virvlade in. Och sen har vi; kompletterat till middagen, jag visat hela stora centrum där jag bor, jag bjudit på mer vin, letat grillpinnar, inte hittat grillpinnar, struntat i grillpinnar, stekt lite mat, plockat fram lite mat och vi har ätit. Och nu kära vänner ska jag säga något som kommer chocka er! Vi har pratat, pratat och jag gillar att ha dem här! Oroar mig bara lite för att vi ska försova oss imorgon. Nu sover mina gäster, i alla fall har de lagt sig i sina rum. Och mina ögon går i kors så jag släcker nu jag med. Sov gott vi hörs imorgon!

Men herregud de är snart här!

Jag fick just ett mess från Knasterfaster att hon sitter på bussen. Med en rolig bok och avvinkad av sin gamla kemilärare, undrar om läraren önskar att Knasterfaster aldrig mer kommer tillbaka eller om vinkningen beytder kom snart tillbaka? Jag ska möta henne om nästan exakt precis om två timmar. Om vi inte hittar varandra har hon lovat att fälla upp sitt prickiga paraply, jag har en prickig regnkappa.

Lite senare ikväll kommer Osloskånskan farandes från just Oslo. Undrar var hon befinner sig just nu? Det känns som om jag kan se fram emot en intressant kväll. Jag lovar ingenting, men kanske det kommer en liten rapport.

Nu du Fru Venus, nu är vi snart hos dig!

Våga vägra köpa!

Men vem köper färg från Lady Pure Color efter att ha sett deras hemska reklamfilm? VEM?

Att göra skillnad

Jag har lagt till Emy Sandströms blogg i min blogglista. Emy jobbar i tre månader som sjuksköterska i Tanzania. Följ hennes resa här.

torsdag 7 oktober 2010

Egoism och dumhet

För en man är det visst  meriterande att både vara dum och egoist. Dum lika med antingen elak eller korkad eller både och. Hur är det möjligt annars att män som inte har lika lång utbildning som kvinnor, ofta kan ha både högre tjänst och mer betalt än de högutbildade kvinnorna? På mitt jobb anses frågan, att kolla hur det verkligen ser ut med utbildningsnivån, vara "intressant men inte prioriterat". Varför vill inte företaget veta det? Finns det statistik på detta på ditt jobb?

Middagsplaner

Ikväll har jag lyckats missa en middag med oxrullader. Ja något mer har jag inte att prata om just nu.

Nu kan jag inte hålla mig längre! Eller, mitt försvarstal.

Bara att inse, jag måste göra reklam. Och innan du himlar med ögonen, bestämmer dig för att skriva något om att äta allt men lite mindre, eller säga att nu har Singelmamman gått för långt; innan du gör det så kan du läsa det här, fundera en stund och sen kan du kommentera med ovanstående.

Jag köpte en sån här burk av Ett dussin pannor = bästa Suzan! Och jag är helsåld! Jag tog den med chokladsmak. Igår och idag har jag provat det i en tallrik med vaniljyoghurt. Det smakar som mjukglass men är nyttigt! Och det är absolut nyttigare än den smörgås, oavsett bröd, jag normalt äter på morgonen. Och jag är mätt betydligt längre än om jag äter min havregrynsgröt.

Jag äter annars allt, utom potatis, ris, pasta eller vitt bröd. Självklart gör jag undantag som i helgen när jag och tonåringarna gjorde pizza och yngsta bakade scones. Men jag är verkligen inte så förtjust i vare sig pasta, ris eller potatis. Och gillar inte den mättnadskänslan jag får när jag äter det. En känsla som mer liknar klump i magen. Och nej, jag är inte intresserad av att träna lika mycket eller ofta som Suzan. Inte alls, jag är på tok för bekväm och lat för det. Tycker faktiskt att ett glas vin är att föredra framför ett svettigt motionspass. Men jag har hittat en balans jag är nöjd med. Och kan jag dessutom äta gott och nyttigt, jag då gör jag det.

Kanske en anledning att det kallas sociala medier

Det är ju för väl att vi använder oss av begreppet Sociala medier. Det säger ju en hel del om vad det faktiskt är. Tycker jag. Och så här tidigt på morgonen orkar jag bara slänga ur mig en kommentar, diskussionen tar jag sen. Men för all del, kommentera på så länge, jag slänger mig in så småningom.

onsdag 6 oktober 2010

Nytt inlägg och nytt antirekord

Den här veckan, den tonårsfria veckan sätter jag rekord i att ignorera mina goda intentioner. Ikväll är jag svintrött och har ännu inte lyft rumpan från soffan. Imorgon blir det återigen en träningsmorgon och så en fika med en vän från förr. En väldigt mycket vän från förr. Blir spännande, hon och jag ses ju ofta ändå, nästan varje dag på Fejan, men imorgon blir det IRL. Nu blir det g´natt!

Och idag lägger jag skulden på...!

Jag har sett att Nilla vurmar kopiöst för Jonas Karlsson och att hon tjatat på oss att läsa hans bok. Novellsamling. Nu är det inte bättre än att nämnda bok är utläst, av just Nilla och jag kommenterar hos henne. Som jag ofta gör. Men varför i alla glödhetars helvete har jag läst dikter hela tiden? Ja alltså läst O R D E T dikter? Fattar som vanligt ingenting. Skyller på... skulle vilja säga tonåringarna. Men det funkar inte va?

Men jösses vilket flyt!

Såg rubriken i dagens Metro och tänkte Äntligen!
"I höst blir ditt hem färgglatt och personligt!"

Humöret

Det är bara den tidiga morgonen som gör sig påmind. Förutom tröttheten så är jag lite irriterad. Det går säkert över med lite träning. Så jag sticker till gymmet nu.

tisdag 5 oktober 2010

Det började på bussen i morse

Hade tänkt ta en promenad till jobbet i morse, men så kom bussen och eftersom vi hade frukostmöte tidigt som attan så passade jag på att ta den. Och fick sällskap med en arbetskamrat jag vanligtvis inte träffar så ofta. Strax utanför jobbet vill hon visa vad hon har i sin stora pappkasse... och jag överdriver inte, den var till bredden full av nyplockat svamp! Ja hon hade inte plockat den på morgonen. Och sen säger hon, vill du inte ha lite!? Om jag ville! Tack så jättemycket A!

Uppblåst och sprickfärdig!

OBS VARNING FÖR SKRYT, OHEMULT MYCKET SKRYT! Känsliga läsare varnas.

Ok, du hänger med så här långt ja då kommer det här. Var på utvecklingssamtal för äldsta, i gymnasieklassen. Och mentorn börjar med att berömma äldsta så det blir alldeles varmt i rummet. Mentorn avslutar strömmen med ord och säger; Du är perfekt! Här någonstans håller Singelmammahjärtat på att svämma över och tårarna ligger mycket nära tårkanalerna. Lyckas dock hålla tårarna bakom ögonlocken. Som avslutning frågar jag, van från grundskolan, om det är något vi som föräldrar ska göra, tänka på. Mentorn slår ifrån sig och säger, med lite desperat tonfall; Nej! allt är perfekt, ni har gjort ett perfekt jobb så här långt, fortsätt så och ändra inte på något! Och här fick Singelmamman hybris. Och har det ännu.

En rungande applåt till biskop Eva Brunne!

– Den rasism som säger att du inte är lika mycket värd som jag, att du ska inte har samma rättigheter som jag, inte är värd ett liv i frihet, och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld – det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor, sade biskop Eva Brunne när hon talade inför riksdagsledamöterna i dagens gudstjänst i Storkyrkan.

Att främlingsfientliga SD reste sig upp och gick och pratar om att känna sig kränkta och om vänsterextremister är knappast förvånande. SDs taktik är ju att inte lyssna på någon annan som prata om sånt som de själva inte gillar. Men jag hoppas att fler gör som biskopen. Jag hoppas att övriga riksdagspartier står upp för allas lika värde och står emot SD.

Lång längtan

Jo jag måste erkänna att jag saknar mina tonåringar. Rent förskräckligt mycket. Har bett dem komma över en stund på fredagkväll, trots (!) att jag har hela huset fullt av tjejer. Deras pappa åker nämlich bort över helgen. Precis som jag gör. Alltså tonåringarnas pappa naturligtvis. Vad tjejernas pappor gör har jag ingen aning om. Jag vet inte ens om de har någon pappa eller om de har någon bra relation till sin pappa. Själv har jag inte min biologiska pappa i livet. Och har självklart skapat en mycket idealiserad och romantisk bild av honom. Jag har bara några diffusa minnen av honom. Men visst är det härligare att romantisera. Speciellt eftersom min mamma vägrar låta mig prata om min pappa med henne. Ja men så tokigt av mig, jag har ju en styvpappa också... Jo men visst, nu hinner jag inte blogga mer för stunden.

Jag gillar olika

Hon vet exakt när batteriet i de olika klockorna hon äger behöver bytas.
Jag, blir förvånad när jag inser att jag äger en klocka.
Hon kommer aldrig försent för hon vet om och när buss/t-bana/spårvagn är försenad.
Jag blir förvånad när det är struligt i t-banan, trots att jag åkt med gröna linjen i över 10 år.
Hon vet. 
Jag är nyfiken
Hon tycker.
Jag ifrågasätter.
Hon oroar sig, hela tiden.
Jag oroar mig en liten stund.
Hennes glas är halvtomt.
Mitt glas är nästan fullt.
Hon storhandlar varje vecka.
Jag är glad när jag kommer ihåg att handla.
Hon spritar händerna, alltid.
Jag spritar, alltid, men inte händerna.
Hon vill ha rutin, fasta tider, ramar och regelbundenhet.
Jag har aldrig lyckats få till fasta tider, ramar eller regelbundenhet

Vi jobbar bra ihop, vi kompletterar varandra.

måndag 4 oktober 2010

Nä men oops!

Möte med rektorn, ja i föräldraforumet alltså, och sen hem. Men kära tonåringar, vad är detta? Har ni inte ätit upp den sista scones från igår? Nä men då måste jag ju göra en insats. Och nä men hoppsan, ett glas vinslatt kvar, eftersom jag inte druckit något den senaste veckan. Ja men a girl has to do what a girl has to do. Jag dricker väl det då. Om det tjatas. Så, lax på scones och ett glas rött, ja sämre kan det ju vara. Den här veckan har jag kickat igång bra, om du frågar mig. Nu är det bara eldprovet kvar. I säng  före 23. Någon däremot?

Lunchrapport

Jo det är fortfarande en fin dag! På träningen idag upptäckte jag att jag har en sjutusans träningsvärk och den blev faktiskt inte mindre av dagens träning. Konstigt... Jag vägde mig också, det gör jag varannan vecka, och vågen står still, ja det är ju bra det men jag menar att vikten är samma vecka efter vecka. Men! och det här är riktigt bra, fettmassan sjunker och istället så är det muskelmassa! Hej atlet! Rätt vad det är så är jag alltså mer muskler än fett. Snart går jag nog så där skitnödigt som andra kroppsbyggare och får gå med pyjamasbyxor hela dagen. *lovely*.

En ny vecka och en fin högtid att fira idag!

Dottern är hemma och kurerar förkylningen. Får se hur det blir med sonen, han gick och la sig med huvudvärk. Vi har haft en fin vecka, och en fin helg. Nu får jag klara mig själv. Brukar gå bra, ibland saknar jag tonåringarna väldigt mycket. Men den här veckan ska jag ju få övernattningsgäster på fredag, och på lördag åker vi fyra, kanske fem tjejer till Fru Venus på Åland. Så kul som det ska bli! Men först är det jobb, möten, lite utvecklingssamtal, träff med en av alla mina A, kanske middag med M och hennes fru. Fullt hela veckan men jag ska ändå försöka fortsätta mitt mål att sova lägga mig före 23. Så, nu är det dags, iväg och träna och sen en förhoppningsvis ganska lugn måndag.

Högtidsdagen? Mäh det är ju kanelbullens dag idag!

söndag 3 oktober 2010

Var det ljus? Och det var det!

Nu skådar vi ljuset i taket på sonens rum. Vi trotsade alla faror, och gjorde som ni sa. Och vips så lyser det. Tack för alla braiga kommentarer och peppande stöd!

Och nu blir det middag. Förkylningsmiddag. Du vet inte vad det är? Vaniljglass med smält choklad och ljumna hallon. Sen ska jag svabba golv, men badrummet får bli en senare kväll i veckan.

Förbannat irriterande

Jag är inte främmande för att fixa hemma. Jag tycker visserligen inte att det är kul, men jag gör det. Jag har själv knåpat ihop elprylarna till min kökslampa och till min sovrumslampa. Så nu tänkte jag göra det även till äldsta tonåringens rum. Men nu känner jag mig osäker. Blå och brun sladd. Det måste ju spela roll hur jag sätter trådarna. Men hur vet jag hur jag ska göra? Åh vad irriterande. Nu har jag via Facebook efterlyst någon som fixar det här åt mig, NU! Det är väl därför vi ska ha sociala medier, för att snabbt få respons och resultat? Eller?

Och ja, jag fattar att om du bor i Korpilombo eller närförorter till den hålan (ursäkta K) så kan du inte komma hur bra du än är på att koppla el. Men alla andra. Anmäl er snarast via kommentarsfältet. Tack på förhand.

Alltså, de där sconesen

Dottern frågar om vi har något Rågskit hemma. Jag undrar ju om det verkligen står så och hon visar, att jo visst det gör det! Fast... ändå inte, det står Rågsikt. Men vi hade i alla fall grahamsmjöl och vetemjöl och det går lika bra med det.

Bekännelse

Nä jag kan inte ljuga för dig längre. Fast du kanske redan har förstått att förra inläggets tillgjorda ton inte innehöll många sanningar. För det första, jag satt ensam uppe. Yngsta tonåringen kommer upp först nu. Äldsta ligger kvar. Jag har mer än bomull i huvudet. Värken från igår är tillbaka och idag har den och jag sällskap av en ond hals. Och nästäppa i höger näsborre. Borre förresten, heter det verkligen så? Ollonborre och näsborre? Skumt. Känner inte alls för att städa, men vi måste jag och tonåringarna. Veckan som kommer är jag ju inte hemma en kväll, och på fredag får jag fint storfrämmande. Vill verkligen inte riskera att de utvecklar obotlig dammallergi.
Glädjeämnet är att tonårsdottern är fullt och fast besluten att hon ska baka scones till oss nu till frukost. Det säger jag inte nej till. Tror till och med att det kan bota eventuell förkylning som är på väg.

Städdag

Tjoho och tjena! En ny härlig dag står för dörren. Vi själva har väldigt jobbigt med att försöka komma åt den, under tiden städar vi. Jätteintekul. Och så ska vi försöka fixa lyse i sonens rum. Äntligen. Huvudvärken då? Ja, jag har just gått upp, så jag ska känna efter ordentligt inom den närmaste timmen. Återkommer med städrapport och status på infångandet av den härliga dagen. Tjing så länge.

lördag 2 oktober 2010

Huvudvärk utan slut

Morgonens träning ökade på huvudvärken. Slöade lite när jag kom hem och åt frukost. Ja jag vet det var lite sent, men jag drack mycket vatten före, under och efter träningen. Iväg till Hagaparken. Underbart väder! Och lagom mycket folk, innan Topploppet. Ska loppet bli ett återkommande evenemang får arrangörerna låta alla joggare starta i intervaller. Det blev mycket trångt, mycket snabbt. Men inga sura miner. Bara min huvudvärk som eskalerade! Tips om du ska ut och springa, gör inte det med huvudvärk. Jag har ännu inte kollat tiden, men med min joggingfart tog nog de fem km minst 40 minuter. Men det är ok. Själva banan var jättetrevlig, kändes inte ett dugg jobbig. Lite småbackar här och där. Och i dagens väder var det väldigt behagligt.

Och jag hade rätt! Suzan ville bara åt mina bröst. Så nu tänker jag tävla för att vinna det här.

"Jag ÄLSKAR mina tuttar, därför vill jag ta hand om dom på bästa möjliga sätt och ha en bra sportbh under träningspasset. Just nu kan man vinna en sportbh från Swegmark hos Suzan på Ett dussin pannor."
Och mina bröst? Jo de kommer här.

God lördag!

Vad tänker du göra idag? Själv har jag just gått upp, ska iväg med E för ett träningspass. Hem och duscha, lite frukost, till systemet för jag är sugen på vin ikväll. Och sen iväg till Hagaparken för Topploppet, och så får jag ju träffa Suzan igen. Det är evigheter sen. Men jag undrar om det bara är mina bröst hon vill åt...? Så jag kommer vara lite upptagen till senare i eftermiddag.

fredag 1 oktober 2010

Hur man uppfostrar en tonåring

Sitter skönt med byxorna vid fotknölarna och filosoferar lite. Men blir färdig snabbare än blixten slår ner fulla fiskare på öppet hav. Ropar på sonen och lovar honom att jag är påklädd. Han svarar; var är spindeln någonstans? Va, bara för att jag ger honom upplysningen att jag är påklädd...
Nåväl, han kommer och tar den inte alltför läskiga spindeln, får jag medge, en sån där med liten mage och rygg och långa ben. Ben som lätt går av eller lossnar från den lilla fina magen. Sonen säger åt mig att jag ska öppna balkongdörren, jag ber honom lära spindeln simma. Jag förlorar och så står son och spindel precis på mig, nästan! Herrejösses så snyggt och snabbt jag hoppar de två meterna från balkongdörren till soffan. Då! Då TAPPAR sonen spindeln. HAN TAPPAR SPINDELN i min, av mormor vävda. ryamatta!

Nu är spindeln ute i kylan hur som helst. Och jag, ja jag ska absolut gå och lägga mig.

Vad i alla glödhetars djävlar är det frågan om?

"Klicka på kompabilitetsvyn för att visa webbplatser som är anpassade för äldre!" Min dator lämnar helt plötsligt och utan uppmuntran en uppmaning till mig! Jag säger; yo datorn, du ska passa dig väldigt noga...

Slut i huvudet

En fantastisk vecka med tonåringarna. Dock känns det som om vi inte setts så mycket. De har mest suttit på sina rum. Bortsett måltider, kort promenad och ikväll, lite Idol. Men jag har velat/vill ha mer. Idag har det varit strul på jobbet, med vår webblösning. Där har jag inget tålamod alls! Och så en kväll med starka känslor inom mig.

Nu håller jag på att bekanta mig med den dator jag med sonens hjälp har köpt idag, och gemensamt har vi installerat det nödvändiga. Det är en Dell, med stor skärm och stora tangenter. Känns riktigt bra, en tantdator. Bra pris och jag behöver bara en för att surfa, blogga och se på film. Och nu är jag helt urlakad och slut. Ska kika runt hos mina bloggbästisar, men kan jag inte kommentera på en gång ringer jag dig Realisten så får du skjutsa mig. För mer orkar jag inte ikväll.

Vad är det som händer på natten egentligen?

I går morse när jag vaknade hade jag ett skavsår på hälen som inte funnits där när jag gick och la mig. Och mig veterligen går jag inte i sömnen och absolut inte på hälen. I morse när jag vaknade hade jag ett rött märke misstänkt likt ett myggbett. Ovanför två ganska pyttesmå märken som efter ormbett eller av... vampyrer? Måste jag nu börja titta på filmer om vampyrer, av vampyrer och för vampyrer? Jobbigt, jag känner mig inte så biten.

I övrigt kan jag meddela att min skrubbkräm som doftar förföriskt likt lyxig apelsinchoklad inte smakar lika gott och lyxigt. Inte alls faktiskt. Det är synd.