torsdag 30 september 2010

En timme nästan utan resultat

Samma sak idag igen, kommentarer som försvinner, inlägg som är som hala ålar och inte låter sig läsas. Vad är det med bloggarna? Jag lyckas slänga iväg någon enstaka kommentar efter fjorton försök. Hur ska jag kunna sprida min kunskap min visdom över världen när tingen är emot mig?

Kvällen tillbringades en kort stund på föräldramöte, med messerschmitten till pappa. Ska jag någon gång ha fram ett och samma budskap ska jag anlita honom. Han sa samma sak, i olika tappningar, under 10 minuter. Jag måste ändå berömma honom för att han är så konsekvent, och en sån fullblods egoist.

I övrigt har det varit en dag över förväntan. Men det kan bero på den låga förväntansnivån jag hade i morse.

4 kommentarer:

  1. Ha, undrar om vi var på samma föräldramöte igår????

    SvaraRadera
  2. Ett stenkast: DET skulle ju vara fantastiskt kul. Fast jag bor söder om stan. Men, vi skulle ju kunna se till att träffas någon gång!

    SvaraRadera
  3. En av de största anledningarna till att jag aavskyyr föräldramöten är just sådana pappor. Och mammor. Lärarna säger sitt. Det går relativt fort. Sedan är det ALLTID någon förälder som måste hålla låda, om betyg, frukt, schema osvosvosv i all oääändlighet.

    SvaraRadera
  4. Tant Grön: Eller hur! Oändligheten är just så oäääändligt lång!

    SvaraRadera

Sagt är sagt, så det så! Vill du hellre skriva ner det så gör det här.