Till förrätt tog jag två sparrisar med lite parmesanost och olivolja. Till huvudrätt marinerad, jag gjorde det, kyckling med sallad på just sallad, äpple, tomater, gurka, en avacado, rostade pinjenötter, fetaost och lite olivolja ringlad över.
Och efter de här tre veckorna känner jag... Nada, nicht, inget, nothing. Absolut ingen skillnad när jag börjar äta lite mot när jag äter soppor. Jo förresten, normalt hade jag kanske tagit lite godis, eller ost-krokar/bågar, chips eller brie. Men jag är faktiskt inte sugen Har lite svårt att få ner all efterrät och sötsliskiga kommentarer.
Imorgon bör jag, vi, åka från Årsta när vi får våra livspussel att gå ihop.
Hur gördu för att få ihop det som kallas livspusseol
Jag har bestämt mig för att man faktiskt inte behöver lägga alla bitarna samtidigt i livet. Då blir det lite enklare att hålla lagom fart.
SvaraRaderaMen du - "adopeta allal"? Men jag håller med om att de är förutsägbara på ett ljuvligt sätt!
Oj, har du dumpat soppan?
SvaraRaderaJag hänger inte med.
Sötsliskiga kommentarer? =O
Petra: Ett glas vin får konstiga effekter. Har ingen aning om vad som avses.
SvaraRaderaNilla: Japp, tre veckor har passerat, nästan utan att jag märkt det. Dina sötsliskiga kommentarer är ok, sätter sig inte på midjan.
Livspusslet får bli som det blir.
SvaraRaderaHoppas att maten smakade bra i alla fall :)
Kramen.
Låter som LCHF? Jag har kämpat i 3 veckor och märker ingen som helst skillnad!! Förutom att jag tappat sötsuget då...
SvaraRaderaJag försöker fortfarande få alla bitar att passa ihop, tror till och med att vissa bitar fattas helt...? Grattis till dina tre veckor :-) Kram
SvaraRaderaGafflan: Maten smakade ljuvligt! Kram tillbaka.
SvaraRaderaannamiss: Ja, LCHF, via Itrim. Tre veckors soppa och över 5 kilo lättare.
Fru Venus: Det är som ett pussel på 1000 bitar. Det saknas alltid en eller två bitar...! Tack och kram till dig med.