Nu, nu, nu, nu kommer, nästan, alla bilder!

Av allt som sagts om New York är jag beredd att skriva under på följande: En fantastiskt, osannolik, jättetrevlig, jättemycket, märklig och alldeles, alldels underbar stad. Jag undrar hur lång tid det tar innan man hittar på Manhattan.

Håll till godo. En salig kompott. Manhattanvy från Hudson River.

Frihetsgudinnan.

Här kunde man inte boka bord, utan fick tala om hur många man var i sällskapet och sedan stå utanför och vänta tills ens namn ropades upp. Vi behövde bara vänta 20 minuter på att få äta middag, men hade vi velat äta lunch där hade vi fått vänta över en timme.

Överallt poliser, ridande, gående, bilåkande och så dessa! Och en kväll stängdes 7:e Avenyn av nära Times Square. De vanligtvis glada, skämtsamma och kolugna poliserna var stressade och inte helt jättevänliga. Jag frågade en polis, en av de tusen som var där, vad som pågick. Terrorister var det enda svar jag fick. Men en kvart sedan hade visst terroristerna flyttat på sig för då var allt som vanligt igen. Och om, jag säger om, det hade varit ett terroristhot, varför fick vi fotgängare strosa runt som om inget hänt, och till och med korsa den avstängda gatan? Nä jag fick inget svar på den frågan.