Det är inte en självklarhet att medarbetare, eller chefer för den delen, tar och ser sitt eget ansvar på en arbetsplats. Ja jag vet det är inte heller någon nyhet. Men jag blir lika förvånad varje gång jag träffar den sortens människor.
Idag var en sån dag. En medarbetare som är besviken på sin chef. Och trots att chefen och jag förklarar varför ett beslut inte blev som medarbetaren vill, kan medarbetaren inte förstå sin roll.
Ska man skratta eller gråta? Jag skrattar nog, jag vet att jag får snyggare rynkor då. Nu ska jag, A, A, A, och G äta efter-jobbet-middag och dricka massor av vin. De tre A i början har inget med alkoholförbrukningen att göra. Om du nu trodde det.
Ja mitt namn börjar ju för övrigt också på A.
Aha, ditt namn börjar på A.
SvaraRadera*antecknar*
Nu vet jag att du jobbar i centrala Stockholm och att du heter något på A. Snart har jag ringat in dig.
Vad får Nilla att tro att du heter något på A? *riktar frågan till Nilla*
SvaraRaderaDet låter som att ni kommer få himla trevligt! Kan man få annat med en massa vin i sig? Ja, om nu inte vinet smakar ättika, för då bör man inte dricka det. Bara en liten upplysning!
Hoppas du får himla himla trevligt!
Blinda Stortochsmått: Läs sista meningen i inlägget!
SvaraRaderaDu låter som en Annelie. Eller möjligen Angelika. Aspelut inte Anna.
SvaraRaderaNilla: Jag känner, på riktigt, att du kloka kvinna snart har hittat mig. Men det oroar mig inte. Kanske du masar dig hit och dricker skumpa då!?
SvaraRaderaStort o smått: *ler, nä skrattar* Säger som Nilla, läs sista meningen. *skrattar nog lite fortfarande* Och vinet var såååå gott.
Maj: Intressant, det vore intressant att veta vad du grundar det på.
Hahahaha!!! Gud så dum jag är!!! *erkänner*
SvaraRaderaStort o smått: Äh, det är du inte, men det går undan ibland, eller hur! Precis som för mig.
SvaraRadera