torsdag 17 september 2009

Oh Anton, where are you?

Kära Anton *

Jag hoppas att jag får vara lite personlig. Jag tyckte det verkade som om vi var på väg att få till en dialog och en lösning på mitt problem. Men, vart tog du vägen? Nu har det gått en vecka sen du hörde av dig. Jag tolkade dina mejl som om du ville lika mycket som jag. Men det kanske är fel?

Hur ska jag kunna nå dig, och få dig att förstå, och ännu hellre lösa mitt dilemma? Snälla, du kan väl åtminstone skicka ett mejl att du fortfarande tänker på mig?

Vänligen
Singelmamman, snart desperat!

*Support på TELIA

2 kommentarer:

  1. Suz: *andas lugnt och stilla*
    Han har äntligen svarat, exakt samma sak som förra gången. Med samma frågor, som jag skriftligen svarat på tre gånger. Nu kommer jag att lägga ut mitt senaste svar på bloggen. Håller på att explodera av ilska.

    SvaraRadera

Sagt är sagt, så det så! Vill du hellre skriva ner det så gör det här.