Njuta av livet! Nä det vore ingen sport

Jag har stulit orden till min rubrik från Nilla som svarade Mofsans uppmaning om att njuta av livet.
Precis när jag läste orden så tänkte jag; är det så, att jag inte kan njuta av livet utan att oroa mig hela tiden? Det är förbannat trist att oroa sig, och varje gång orsaken till oro försvunnit kommer något nytt.
Nu är jag ändå i grund och botten en obotlig optimist. Helt övertygad om att allt ordnar sig, och säger ofta som min dotter sa när hon var sju år och tröstade sin bror då han var ledsen när jag skilde mig från deras far: Det blir bra, kanske inte som du tänkt dig, men det blir annorlunda.

Och så är det ju, det blir bra. Nu ska jag äta frukost, har tränat lite magmuskler på morgonen och det är ju tidigt för att vara mig, så de här funderingarna får ligga här och gro så får jag läsa dem i lugn och ro när jag vaknat.