Jag gick upp, irrade runt och undrade vad som stod på. Inget värre än att väckarklockan ringde. Lyckades ta mig in i köket, stannade. Vad gör jag här? Inget svar. Gick ut ur köket och gick på toan. Skönt.
Drack ett glas, en kanna, en hink vatten. Jag var nog törstig. Gick på toan igen. Gick in i köket, fortfarande inget svar på frågan varför. Gjorde frukostmacka att ta med till jobbet. Det gick bra.
Gick in i badrummet igen, sanerade min kropp och mina tänder. Kände att även det gick bra. (Jag tror att det kan bli en bra dag i dag)
Visslar inte, min mormor sa alltid; Om man sjunger/visslar innan frukost slutar dagen i tårar. Det vill jag inte.
Råkade gå förbi spegeln som strategiskt placerats i tonårsdotterns rum. Förstår inte varför jag gick dit, blev lite upprörd av spegelbilden. Klädde på mig. Det gick bra.
Sen försvann 20 minuter, vart tog de vägen? Sen gick jag ut och låste dörren.
Tog t-banan, ingen spärrvakt så det blev gratisåka. Tack för det SL.
Kom till jobbet.
...forts. följer.
Så sa min farmor till mig också-därför så får jag knipa igen vissa mornar.
SvaraRaderaDagen startar med gratisåka och avslutas med champagne förhoppningsvis
Mofsan: Hm, tänkte inte på det, men nu när du för fram det så där svart-på-vitt är det ju självklart.
SvaraRaderaDet där känner jag igen. Tid som bara försvinner på något mystiskt sätt. Det händer mig regelbundet. Jag misstänker att jag då och då blir kidnappad av ufon.
SvaraRaderaMen det är bara en teori.
Jag som trodde du vaknade på nåt annat ställe än hemma. Hoppas det finns en fortsättning på bloggkoll.
SvaraRaderaJag idag: Ufon, absolut. Varje dag själ de min tid. Oftast tidigt på morgonen och sent på kvällen. Märkligt.
SvaraRaderaTandgnisslur: I morse vaknade jag inte hemma.
Det är märkligt det där med mormor... mycket av det hon sade när jag var liten, sitter kvar i minnet för evigt, men är liksom inte aktivt förrän något triggar det.
SvaraRaderaSom härom veckan, när jag var på Gotland och jobbade i värmen. Jag har lärt mig att man inte går barbent på jobbet och i vissa situationer anser jag att det fortfarande är tillämpligt. Min kollega (ca 15 år yngre) tycker att jag här så mycket "regler" och när jag protesterade och sade att det inte var mina regler utan vett och etikett, så himlade hon bara med ögonen. Å andra sidan har hon ingen koll alls som jag ser det. *L*
Man ska vara som man är helt klart. KRAM!
Yasha: Tycker du har helt rätt. Själv kan jag tyvärr inte leva upp till önskemålet om att komma i tid. Tycker mest jag kommer i o-tid. KRAM!
SvaraRadera