Middagen blev crepes ute på lokal. Både som varmrätt och efterrätt. Så mätt att jag tänkte beställa färdtjänst hem men det fick jag inte. Tonåringarna orkar äta betydligt mer än jag.
Det var ett mellanspel med besök av dem. Kul och mysigt. Sen dröjer det till vecka 29. Får fälla ut armarna och köra mantrat:
Jag kan vara utan tonåringarna, jag kan vara utan tonåringarna.
Vecka 29, det är ju en evighet! Stackars tonåringar! *fyndig*
SvaraRaderaTycker du ska trösta dig med nåt spännande, överraskande...EN ÅLANDSKRYSS. Och så börjar du dricka champagne på relingen och ända in i hamn. Skål!
Ann-Louise: Champagne blir det.
SvaraRaderaVi kan bilda klubb du och jag!
SvaraRaderaPÖMS
Praktiskt taget Övergivna Mammornas Sällskap
Oj, vad jag blev hungrig nu. *kilar till köket*
SvaraRaderaÅh... jag som är vrålhungrig i ett hem som doftar kladdkaka.. (3 ungdomar som gjort) Jag kan lätt vara utan dom ett tag. ;-)
SvaraRaderaHuga, de där mammakänslorna sitter alltså i ända upp i tonåren. Hur ska man orka utan att gå sönder! :-D
SvaraRaderaTur att det finns crepes. Med choklad och rom helst.
Nilla: PÖMS, jag anmäler mig som ledamot genast!
SvaraRaderaStort o smått: jag åt först en crepes med chevre, spenat och lite annat gott på. Blev mätt, och så tog jag en som heter Banana split. Blev alltså ännu mättare.
Garlica: Jag kanske kan låna din ett tag?
Kanalisera: Funderar på att uppfinna ett vaccin mot allt för starka moderskänslor. Vaccinen ska helst funka så att man kan dosera känslorna. Bra va!